En riktig löpsvacka är jag vad jag är inne i nu. Jag vill inte springa och tanken på att sticka ut ger mig lite lätt ångest.
Grymt jobbigt!
Jag vill bara ha tillbaka löpsuget igen för egentligen finns ingenting som hindrar mig. Ingen skada eller något sådant som håller mig tillbaka utan det är skallen som sätter stopp nu. Det är det värsta, har man bara motivationen och glädjen med sig kan man gå hur långt som helst. Är de sakerna puts väck kan man vara hur tränad som helst men ändå går det käpprätt...
Nya löpartag nästa vecka får det bli. Hoppas jag.
Dagens positiva: Madde har i dag blivit medryttare på en häst på samma gård som Oska. Kul med sällskap på turerna för mig och lilla isisen. Samtidigt som hon provred tömkörde jag en shettlandsponny. Kändes bra. Ponny är det nya svarta. Eller? Jag har de senaste åren varit så insnöad på islandshästar att en normalstor häst för mig ligger numera på 138 cm. Hästar över detta känns...väldigt stora helt plötsligt.
En liten video från i våras där jag töltar med enhandsfattning.
Jag vet hur det är med löpsuget som försvinner. Håll ut, det återkommer. Gör något annat i väntan på det. Själv älskar jag löpstegen just nu och försöker njuta för jag vet att det inte håller i sig för evigt. Jag lovar att blogga snart ;)
SvaraRadera