Sega ben hade jag räknat med och sega ben hade jag. Och vinden var inte min vän i dag så efter cirka 6 km asfaltslöpning kutade jag in i skogen och kom undan. Skönt. Dessutom är det min grej att springa på såna här små mysiga stigar. Jag bara älskar det!
Efter 8 km var jag bara tvungen att stanna vid den här lilla sjön som solen lyste så fint över. Det var lugnt och skönt där och trots den pulserande musiken i mina hörlurar kunde jag helt slappna av.
Jag saknar snön och längtar efter den men i väntan på den (om den nu alls kommer, hoppas hoppas) får dagarna gärna se ut såhär.
Jag gillar den här platsen så mycket och just i dag var den extra magisk.
10,35 ganska jobbiga kilometer i 05:11-tempo samlade jag ihop. Nöjd med det ändå för i dag handlade det faktiskt inte om att bara springa på utan om att vara glad över att jag är ung, frisk och stark.
Har man inte sin hälsa har man ingenting.
Vad är sega ben i jämförelse med det?!
Grymt pass du har genomfört - snart är jag på banan igen med, har legat i influensa :(
SvaraRadera