Madde och Meggie efter gårdagens löpning.
I går kväll blev det 7,5 härliga kilometerar som kickade igång löpningen igen efter en dryg veckas vila. Jag trodde innan på sega ben men så var inte fallet alls. Jag kände mig pigg och fräsch och sista biten ville jag gärna dra på för jag var så sugen på lite fart. Men det hade bara förstört. Syftet med löpningen var nämligen att ta det väldigt lugnt. Något som jag tycker är jättesvårt om jag springer själv med musik för men har jag med mig någon eller några att prata med är det mycket lättare att dra ner på tempot.
Jag fick som tur var sällskap av Madde, John och Meggie och då blev det med ens mycket lättare att springa långsamt för vi pratade på och det funkar ju inte riktigt om man springer snabbt.
Vi sprang bland annat runt slingan i Jakobsbergsskogen som är kuperad och jag lekte mig verkligen uppför backarna. Älskar den känslan!
Pulsen var dessutom otroligt låg, så låg att jag hade svårt att tro på det faktiskt men kanske börjar formen smyga sig på nu? Det vore fantastiskt i så fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack så mycket för din kommentar!