Älgskräck!!

I går fick jag stora skälvan under ridturen på Oska. Vi hade precis kommit in i skogen och skrittade fram på en skogsväg när jag kikar in i skogen på höger sida och blicken fastnar på några märkligt smala "trädstammar". Hjärtat slår snabbare och jag blir snustorr i munnen när jag lyfter upp blicken och möts av en enorm älg som stirrar på mig bara 15-20 meter bort.
Jag kallsvettas och får panik när jag tittar en meter till vänster om älgen och inser att där står det en till!

Båda två står blickstilla med de gigantiska öronen riktade åt vårt håll och stirrar.
Min älgfobi är verkligen inte obefogad kan jag tala om. För några år sedan blev jag och min egen häst jagade under flera hundra meter av en älgko. Det gick i full galopp genom skogen då och jag kom undan med livet i behåll tack vare min blixtsnabba häst.
Tänk er själv; full galopp på en liten skogsstig som är full av blankhala löv och när du kikar över axeln har du en stor jävla älgko efter dig som inte vill något hellre än att komma ikapp och göra gud vet vad.
Ja fy fan vad hemskt det var!

Det låter kanske lustigt men just den älgen hade varit inne i vårt bostadsområde och gett sig på människor så hon var verkligen agressiv och farlig.

För bara ett eller två år sedan var jag ute och red på Bläsen i skymningen och precis när jag skulle sitta av står det en älgkalv på stigen framför oss och bara någon meter in i skogen bredvid oss hör jag en annan älg (förmodligen kon) typ morrar och är jävligt förbannad på oss som är mellan henne och kalven.


Jag, Bläsen och Oska i bakgrunden.


Jag var då tvungen att rida fram ändå för att komma ner till stallet och fick alltå rida mot kalven någon meter för att sedan vika ner mot gården.
Jag skakade i hela kroppen då och trodde att jag skulle dö.
Precis när jag börjar andas ut och vi närmar oss stallet kommer kalven rusande efter oss och bara en halv meter ifrån oss dyker den in i skogen.
Att jag inte stendog!
Bläsen bara skritade på han utan ett bekymmer i världen. Helt otroligt! Men tanke på hur jag skakade är det fantastiskt.

I alla fall så vände jag Oska blixtsnabbt i går och red åt andra hållet. Hon är nämligen också livrädd för älgar och om hon skulle få korn på dem (vinden måste ha legat åt andra hållet eftersom hon inte kände av dem) så skulle inte jag kunna lugna ner henne. Jag höll ju på att freaka ut själv.
Istället tog vi en låååång omväg och var ute mycket längre än vad jag tänkt.
Men hellre det än att få benen avsparkade av två stycken älgar.
Fy fan vad jag är rädd för dem alltså.

Ännu en anledning att flytta till Island, där är det älgfritt.