Pyramidintervaller

Jag borde verkligen ha läst träningsschemat inför löpningen med Sats Running Club i går kväll.
Jag småsprang dit med en kropp som var fullständigt slut efter förra veckans jobbiga förkylning och hade tänkt hänga med jogg-gruppen för att avverka några kilometrar i lugnt tempo.
Istället var det pyramidintervaller som var the grej of the day.
Exakt det min energilösa kropp inte ville göra men jag hakade på ändå och tänkte att jag fick springa efter min egen förmåga och inte bli alltför besviken på dagsformen.

Uppvärming först och sen drog vi igång, intervallerna var:
30 sek
60 sek
90 sek
120 sek
120 sek
90 sek
60 sek
30 sek

Återhämtningen mellan varje intervall var lika lång som själva intervallen och meningen där var att få ner pulsen men min puls gick bara inte ner.
Så jag sprang alltså runt med konstant hög puls och samtidigt rusade instruktören runt mellan oss och skrek kommandon och visslade i sin visselpipa. Haha, jag älskar sånt!
Rätt som det var var han jämsides med någon och skrek: "Upp med huvudet, upp med höfterna, tänk på tekniken" och sedan drog han iväg och sen kom han farande igen och skrek att det såg bra ut.
Hehe det kändes väldigt militärt, exakt sån coachning jag vill ha faktiskt.
Jag vill höra om jag gör något fel och såklart höra när jag gör rätt. Hur ska jag annars kunna förbätta mig?

Jag kämpade på så gott jag kunde och trots att jag inte kände igen de där trötta sega benen är jag ändå glad över att jag inte gav upp fastän jag verkligen ville det emellanåt.

Allt som allt sprang vi:
7,39 km, tid: 39:44, snitt: 05:23 min/km.

Under nästa intervallpass ska jag vara full av energi och ligga i tätgruppen, så är det bara!