Äntligen löpning!

I går kväll bestämde jag mig för att springa första gången på hela 13 dagar. Jag har känt mig bättre i nedre delen av höger benet för varje dag som gått och jag kunde helt enkelt inte hålla mig längre.
Jag, Madde och Meggie åkte ut till Kilenegården för att provspringa. Älskar det stället verkligen!
Slingorna är kanonfina att springa i och det är otroligt vackert därute. I vinter har jag åkt skidor där många gånger men det är för löpning som Kilenegården gör sig allra bäst.


Det hade precis lagts nytt flis så underlaget var fantastiskt men vad konstigt det kändes att springa på de stigar där jag åkt skidor för bara några veckor sedan!

Min kropp var verkligen fulladdad med energi efter den ofrivilliga löpvilan och det var en omöjlighet att hålla det lugna tempo som jag tänkt mig.
Vi nöjde oss med ett varv på 4,8:an och ett varv på 1,1:an, sammanfattningsvis sprang vi alltså 5,9 km och det gick långt över förväntan. Förutom att pulsen var högre än vanligt men så är det alltid när jag varit ifrån löpningen ett litet tag.

5,9 km, tid: 29:57, snitt: 05:05 min/km.

Det var underbart att få springa igen och jag hade gärna dragit iväg på en längre tur men förnuftet sa stopp. I dag har det känts ännu bättre i benet och jag är så glad och tacksam för det.
I morgon startar nämligen Sats Running Club som jag faktiskt anmält mig till. Ska bli mycket spännande och en av tränarna är tydligen fystränare för Färjestads A-lag.
Kanon ju!
Efter att jag fick höra det pirrar det förväntansfullt i magen, vad kul det ska bli!