Kvällsrunda

Kvällens känsla!

Yes det blev en sen kvällsrunda förut på 16 km, precis som planerat. Distansen var verkligen inte det minsta jobbig och till min stora glädje kände jag mig som allra starkast under den sista kilometern.
Jag höll ett lågt tempo med mening, ville åt en låg puls och inte bli särskilt trött. Mission accomplished.
Känner knappt av att jag har sprungit förutom att aptiten som vanligt är skrattretande. Jag blir hungrig som en varg av löpningen.
Medan jag sprang förundrades jag över de dalar och toppar som löpningen bjuder på när man springer lite längre.
Jag hade några stunder i kväll då jag helst ville lägga av, börja gå eller sätta mig ner och vila lite. Sedan så vände det, benen kändes starkare igen och det var plötsligt lätt att pinna på. Lustigt.
16 km är för mig ett medeldistanspass så jag känner mig mycket nyfiken på hur det kommer att kännas när jag börja springa 30 km eller varför inte ett marathon?
Så spännande!

Trots min enorma besvikelse efter loppet förra söndagen (herregud det har redan gått en vecka!) så har jag ändå fått en liten självförtroendeboost av den upplevelsen.
Jag orkade ju faktiskt härda ut i 10,5 km i snabbt tempo trots att både kropp och flås ville lägga av efter endast 3 km.
Den vetskapen plockar jag med mig nu när jag springer, i kväll hade jag inte några större problem med att springa vidare trots dipparna. Det var aningen enklare att övertala mig själv att löpa på. Pannbenet har växt sig lite starkare helt enkelt.

Kvällens lugna pass i siffror:
16 km, tid: 01:34:39, snitt: 05:55 min/km.