12 kvällskilometer

Dryga 12 kilometer löpning blev kvällens träning, de första 8 gick lekande lätt trots att jag hade löpvila hela förra veckan.
Tacksam för det eftersom jag hade förväntat mig det motsatta. Jag sprang med ett leende på läpparna och mötte massor av andra löpare. Sånt är roligt!

Efter de där 8 kilometrarna sladdade jag in hemma för att byta skor och ta med mig Meggie som visade att hon gärna ville med.
Vaderna var som cement efter den korta tid som jag var inne och efter bara någon kilometer började vänster knä (det jag överansträngde för några år sedan) göra ont. Gud så less jag blir!
Jag sprang vidare i alla fall för knäet gör så där ibland fast nu var det ett tag sedan. Efter cirka hundra meter slutade det och sedan kom det tillbaka igen och höll i sig en liten bit.
Undrar om det är de superlätta skorna som orsakade smärtan den här gången? Känns konstigt att den kom tillbaka efter att ha varit borta under en så lång tid och särskilt eftersom jag verkligen varit flitig med rehaben.
Jag tränade det senast i morse.




Färgglad var jag i varje fall, tightsen har rosa ränder och inte röda som kameran gärna vill få dem till.

Nu när jag varit hemma ett litet tag känner jag inte av knäet alls vilket är väldigt skönt och betryggande. Däremot känns det trist om det nu är skorna som är den felande länken eftersom de är sprillans nya och jag har stora planer för dem. Men hellre att det är skorna som inte passar mig än att det är knäet som inte mår bra. Fast allra mest hoppas jag på att knäet bara hade en dålig dag och rycker upp sig inför nästa löprunda.
Vi har ju en härlig vintersäsong framför oss, inte något krångel nu tack.

12,35 km, tid; 01:07:30, snitt: 05:28 min/km slutade löpningen på och jag är nöjd med dagens träning; morgonpass på Sats och löpning nu i kväll. Fint det!