Jag måste bli bättre på att springa de långsamma passen riktigt långsamt.
Det insåg jag i torsdags när jag, John och Meggie tvingade oss iväg på en sen kvällstur i slasket.
På grund av det fruktansvärda underlaget var vi tvingade till att hålla ett superlågt tempo. Gatorna var fyllda av is och massor av vatten så vi fick kryssa oss fram, springa i snöhögarna på sidan av vägen och hoppa över de mindra vattenpölarna.
De 7 kilometrarna tog en hel evighet men det bästa var att när jag väl kom hem kändes det knappt som jag sprungit för min snittpuls hade legat på, för mig, väldigt låga 140 slag.
7,04 km, tid: 46:09, snitt: 06:33 min/km.
Problemet är att jag alltid tyckt att det varit så himla trist att springa riktigt långsamt men om det innebär att jag då kommer ha mer tryck i benen under de tuffare passen så är det självklart värt det.
Det faktum att jag ofta ligger i samma tempo och springer alla mina pass har nog gjort att jag helt tappat löpsuget tror jag. Jag känner mig liksom aldrig riktigt pigg och utvilad.
Det kommer bli ändring på det nu!
Humm nu känns det som att jag missat något. Ger det mer tryck i benen att ha långsamma pass? Eller menar du bara att man så att säga ska skilja på distanspassen och tempopassen? :S
SvaraRaderaSvar: Okej, då är jag med :)
SvaraRadera