Äkta löparglädje

Min egen löprunda i dag var jobbig med sega ben och tunga vader. Det enda positva var att pulsen var lägre än i tisdags. Jag genomled 8 km i 05:39 min/km-tempo och det var först i slutet som jag tyckte att det var roligt.
Då lossnade det en aning och jag fick ett bättre flyt i stegen.

på filmen nedan kan ni se två st som defintivt inte har sega ben. Meggie fick träffa sin kusin Nelson i dag efter att inte ha sett honom på fem månader och det var precis som om de aldrig varit åtskiljda.



Jag älskar att se på när Meggie springer för hon älskar och njuter så av det. Där handlar det endast om glädje över att kunna röra sig snabbt och inte om pulsslag eller kilometertider. Ren och skör glädje över att kunna springa. Äkta löparglädje.