måndag 19 september 2011

Those who run seem to have all the fun

Kvällslöpning började himla bra med lätta och pigga ben, kanske inte så konstigt att kroppen var game med tanke på att jag vilat från all sorts träning sedan i torsdags? Hur som helst var det väldigt länge sedan jag kände mig så fräsch och lätt när jag sprang, helt klart en välkommen känsla!

Jag var sugen på terräng och startade med strandängarna i Mariebergsskogen, älskar att springa där men hade inte räknat med att det skulle vara så blött. Efter bara några hundra meter därinne badade mina fötter i genomblöta skor.





Förlåt för suddiga bilder men jag sprang samtidigt som jag fotade. Multitasking.





Strandängarna börjar med dessa spångar som är väldigt stabila att springa på första biten, sedan blir de mycket smalare och vingligare och efter ett tag får man löpa inne i skogen.

Men trots kippande skor sprang jag vidare med ett leende på läppparna, det är fantastiskt roligt att hoppa över rötter, stenar samt stora vattenpölar. Mitt fokus hamnar då enbart på att springa istället för distanser och kilometertider. Jag kan heller inte bli uttråkad när jag aldrig vet vad som väntar runt nästa krön, kan det vara blankhala rötter eller en gigantisk vattenpöl? Oavsett måste jag vara fokuserad och inte börja tänka på annat för att inte bryta både fötter och ben.

Efter strandängarna sprang jag vidare till Jakobergsskogen där det finns ett elljusspår på 2.5 km. Mötte massor av andra löpare under mitt första varv men under andra varvet såg jag inte till en enda. Lite läskigt faktiskt för jäklar vad mörkt det var trots lamporna.










Mörkt som sagt.

Jag hade en riktig dipp vid 8 km där jag verkligen kände av att jag inte ätit på länge, började nästan gråta (haha) när backe efter backe verkade torna upp sig framför mig och det tog eigheter att komma upp. Energin var som bortblåst och jag fick kämpa!
Korta steg och lugnt tempo ledde till att jag snart mådde bättre igen och jag tog mig hemåt efter att ha avverkat andra varvet.

Totalt blev det 11, 09 km i 05:32-tempo, faktiskt det längsta jag sprungit sedan vaderna strulade och till min stora lycka känns det helt okej.
Bra start på veckan!

1 kommentar:

  1. Åh du är så duktig!!! Som du säger, terräng är roligare och mer utmaning för löpningskroppen.

    Jag vet vad du menar med jobbiga backar och hunger men du är så duktig som fortsatte att nöta. Det har du igen senare :) Önskar jag var lika ihärdig som du.

    Hur går det med skolan?

    SvaraRadera

Tack så mycket för din kommentar!