Två dagars vila = rena döden!

Fy tusan vad jobbigt det är att springa när kroppen är inställd på vila och fortfarande är i sockerchock. Helgen bjöd nämligen på massor av den varan och jag är inte sen till att tacka ja när det vankas fika. Godis, kakor, chips you name it och jag äter det.
Helgen i Stockholm var jätteroligt och jätteintensiv, vi hade ett späckat schema och det där med näringsrik och nyttig mat hamnade i skymundan. Vi var ständigt på språng och rörde oss från lägenhet till lägenhet och kastade i oss mat när vi insåg att det var många timmar sedan vi sist åt.
När jag inte har mina rutiner blir jag heller inte hungrig konstigt nog.

Någon träning prioriterades inte heller men hela lördagen var jag ändå uppe på fötter och promenerade så stillasittande var jag inte.
Men min kropp blir så enormt seg av att vila från träning i mer än en dag. Jag blir inte alls pigg av en längre vila - många hävdar ju att det ska vara så himla bra men för mig funkar det precis tvärtom.

Under kvällens löptur, som slutade på 8,5 kilometer, ville jag bara vända om och gå hem istället. Jag ville spy när det blev jobbigt och fötterna var tunga att lyfta. Kroppen vaknade liksom aldrig.
Men jag fixade åtminstone löpningen och sen drog jag in på Sats och jobbade med axlar/rygg i fyrtio minuter.



Galet bra pass för jag var så frustrerad av löpningen att jag brände på med ett mycket fint PB på enarmsrodd. Kände mig stark, det blev ganska få övningar med 3 för axlar och 4 för rygg men jag hade bra muskelkontakt och riktigt tunga vikter och kände att det räckte.
Tungt och kort i dag.
Precis som löpningen ungefär, fast där var jag gråtfärdig under tiden.
Under styrkan var jag eld och lågot och slet som den oxe jag ju är.
Skönt att kunna lämna träningen med en bra känsla ändå, skönt att jag inte enbart är löpare. Då hade nog självförtroendet fått sig en liten knäck nu.