Alla dessa kommentarer...

Träningsvärken har slagit klorna i mig riktigt ordentligt. Gårdagens härliga men ack så tunga benpass fick mina lår att skrika under ridturen på Oska. Att stå i lätt sits under trav var ett litet helvete och att bara sitta på hästryggen var jobbigt, benböjen och rumpsparkarna har nämligen gett rumpan en fin värk.

Mina armar är nästintill vätskefyllda och svullna efter måndagens träning. Det går inte ens att nudda dem för jag vill då skrika rakt ut.
Men jag älskar all den här smärtan! Den är så välkommen för jag ser den enbart som ett kvitto på att jag gör någonting rätt och att musklerna får jobba och växer sig större och framförallt starkare.

Jag fick en kommentar för en liten stund sedan (från en icke-tränande såklart *host host*) om att det kan ju absolut inte vara bra med den här värken.
Samtidigt som jag blir irriterad och säger ifrån blir jag också full i skratt. För jag undrar vems kropp som mår bäst egentligen?
Min som får jobba ordentligt och visserligen nu har värk men det är ju bara för att jag växer mig starkare, eller hennes som spenderar kvällarna med att ligga i soffan och titta på brittiska kriminalserier?
Ja jag undrar jag...

Det blir ofta ett "vi" och "dem" tänk i träning. Vi som tränar och de som inte gör det och det där tänket förstärks väldigt i min värld när jag får sådana kommentarer.
Jag vet att det finns de som tycker att man ska svälja kommentarerna och stå över dem. Jag respekterar deras synpunkt men håller inte med.
Jag älskar min aktiva livsstil och skulle aldrig låta någon försöka trycka ner mig för den!