Jag lyssnar på kroppen.

Efter hundkursen i går som höll på ifrån 18.30 - 21.00 var jag inte så jättesugen på att sticka ut på en löptur som sagt. Jag var supertrött efter kursen!
Jag lekte med tanken på att strunta i det - att istället parkera mig i soffan eller framför datorn kanske.
"Men guuuud vad trött jag är", tänkte jag när jag körde bilen hemåt. "Vad skönt det vore att slänga sig i soffan med en kopp kaffe" flög tankarna vidare.
Men när jag väl kom hem blev jag bara så förbannad på mig själv. Ja jag var trött psykiskt efter kursen men det är ju inte med hjärnan jag springer!
Benen var knappast slitna efter att ha övat inkallning med störning samt hundmöten.
Jag blev så irriterad på mig själv och på de där tankarna att jag slet på mig löparkläderna i ren protest och frustration.

Jag behöver få fler kilometrar i benen inför seedningsloppet och även om det endast skulle bli fem så är det väldigt mycket bättre än noll kilometer.
Jag är glad att jag har så lätt för att slå bort de där tankarna på att skippa träningen. Det är inte särskilt ofta de kommer men när de väl gör det väljer jag att lyssna på kroppen när huvudet försöker övertala mig till soffläge.
Kroppen och/eller min självdisciplin får helt och hållet bestämma och då är det bara träningsläge som gäller.
Absolut inte soffläge.
Soffläge kommer inte ta mig runt Göteborgsvarvet på en bra tid direkt.

Meggie kom tassande direkt med viftande svans när jag drog på mig löparkläderna så hon fick hänga med och tack vare allt jobb under kursen var hon sjukt följsam och mer uppmärksam än vanligt när vi sprang. Duktiga tjejen!



Känslan i benen var rätt tung i början, mina sju konditionspass från förra veckan märktes absolut av så jag räknade med att fem km skulle få räcka. Men det blev tillsist sju km för efter de fyra första så försvann den där jobbiga känslan och benen flöt på. Lugnt och kontrollerat tempo med låg puls.

7 km, tid: 40:22, snitt: 05:46 min/km.

Två löppass kvar den här veckan och planen är att ligga kvar på samma mängd som förra veckan, alltså 30 km. Jag väntar med att överstiga den mängden till nästa vecka.
Det vore riktigt dumt att riskera något trots att min kropp innan överansträngningen var van att springa 40-45 km/vecka. Jag kommer dit snart nog ändå.