Det blev sen kvällsrunda i går, 8 km avverkades i mörkret. När jag kom hem stod klockan på 22:25 och då var det liksom dags för att rasta min, sen hundkursen, sjukt trötta vovve, stretcha, duscha, äta och varva ner.
Inte helt lätt att somna i tid de där kvällarna.
8,10 km, tid: 46:26, snitt: 05:44 min/km.
Jag blev förvånad när jag såg min snittid för det kändes som om jag sprang i slow motion minst sagt. Jag lyckades självklart med konststycket att pricka in just de vägarna med mest is och vattensamlingar. Trevligt. Så jag hoppade och skuttade runt för att undvika genomvåta skor och förundrades över hur jag lyckats undgå att slå ihjäl mig.
*Peppar peppar.*
Pulsen höll sig låg och fin åtminstone och jag tror minsann vaderna börja gilla löpningen igen. De var tunga som bly under rundan men så fort jag smörjt in dem med flytande Zon så var de tip top igen.
Men jag tänker ändå låta min naprapat misshandla dem snart, det är precis vad de spända jäklarna behöver. En par starka händer som trycker, klämmer och masserar dem så hårt att tårarna nästan sprutar och jag får yoga-andas för att ens orka ta mig igenom smärtan.
Någonting att se fram emot.
oh, det lät rejält skönt, precis så ska det vara! Jag ska låta en bindvävsmassör gå lös på min tensor fasciae latae som är såååå spänd! (http://en.wikipedia.org/wiki/Tensor_fasci%C3%A6_lat%C3%A6) och fy faaaaasen va ont det gör när de går ner med armbågar där. Men sen! sen flyger man på moln!! :D
SvaraRaderaLåter som du fick en bra tur igår kväll i alla fall! :) Härligt! Mina vader skulle också behöva sig en omgång... lite spända.
SvaraRaderaMina vader hade behövt någon form av sådant idag, fy fan vad ont jag har! Kan inte bestämma om det är träningsvärk eller värre?
SvaraRadera