Dubbelt upp.

I går var det ju dags för dubbelpass konditionsmässigt igen. Jag var bergsäker på att jag skulle få det slitigt med tanke på benens tillstånd i lördags och de var exakt lika trötta och stela när jag gick upp i går morse.
Men nej då, så fort jag stakade iväg kände jag att benen absolut var med på noterna. Nice.
Spåren var grymma på vissa ställen och hemska på andra ställen. Jag hade en isklump i magen under vissa sträckor av 10 km banan för det var så otroligt kuperat och mitt i backarna kunde spåren försvinna helt eller så var de helt uråkna.

Det hade lagts en fin bädd där man kunde åka skejt mellan de klassiska spåren och under ett bra tag var det högre spåret riktigt dåligt så jag gav mig ut på den bädden.
Så jag testade att åka skejt med mina klassiska skidor och fick tips av John hur man ska göra. Jag har aldrig provat innan och trots att det var lite knepigt med tekniken var det grymt kul.
När jag fick in flowet kändes det jättebra och till nästa säsong ska jag absolut skaffa ett par skejtskidor.

Jag var dödshungrig och så trött mentalt när jag kom hem så jag tryckte i mig mat och sen däckade jag i soffan.

Tröttheten lyste ur ögonen på mig men det var bara att tagga till inför löpningen senare på kvällen.
Närmare bestämt 22.15 stack jag, Madde och Meggie iväg.
7 km i ett lugn tempo stod på schemat och det var exakt vad det blev, 7 km i 05:57 min/km-tempo.Mina ben var inte helt överlyckliga över att behöva jobba igen så där på kvällen men jag matade dem med tanken på att det här är ju vad ni är till för. Ni ska jobba!
Med gårdagens löpning skrapade jag ihop exakt 30 km förra veckan och det är längsta jag sprungit sen överansträngningen. Det går framåt!