9 backintervaller senare

Nio st tuffa backintervaller på mina skidor senare såg jag ut som på bilden ovan. Snön har aldrig varit så underbar som där och då, haha. Tufft och jobbigt var ledorden för dagens skidpass. Jag var sliten i armarna sedan måndagens skidpass och i går kväll var jag ute och sprang mitt längsta pass sen överansträngningen i höstas.
12 km i 05:43 min/km-tempo med låg puls.

Mina förberedelser inför intervallerna var alltså inte de bästa, alltså jag hade sån träningsvärk i armarna och axlarna att det var jobbigt att bara valla. Haha. Men jag och Madde stack ut ändå, dryga fem kilometers uppvärmning och sen gav vi oss på intervallerna. Vi hittade en dal där vi körde. Först uppför ena backen, sedan åkte vi nerför den och tog oss an den andra backen, nerför den och sen sprang vi uppför den första backen igen och så där höll vi på.


Det ser inte särskilt brant ut men tro mig, backarna sög och särskilt den som är längre bort. Den var hemsk!

Madde filmade mig under min näst sista intervall (hon säger sista på filmen men vi körde ytterligare en backe) och jag var så trött här att jag hade svårt att hålla balansen och tekniken var väl lite sisådär för armarna ville inte stödja mig.


Vi hade cirka fyra kilometrar kvar till bilen sen och de var jobbiga men ändå roliga. Jag älskar ju skidåkningen oavsett hur jäkla tufft det är. Jag är riktigt nöjd med dagens pass, det blev ett rejält kvalitetspass vilket var exakt det jag ville få till.