Energitjuvar

Jag älskar träningsbloggsvärlden!
Jag älskar hur det peppas och uppmuntras och jag älskar att jag blir så inspirerad och glad av att läsa andra träningsbloggar.
Jag läste på någon blogg att träningsbloggarna är som en klubb för inbördes beundran och så kanske det är. Men det är väl jättebra att det finns en plats där man hejar på varandra för fullt?

Den riktiga världen är väl oftast inte fullt så uppmuntrande och stöttande? Det har den i varje fall inte varit för mig.
När jag var överviktig fick jag stå ut med en hel del elaka kommentarer och detta ifrån "vänner" men även från släkt.
Vissa kommentarer har etsat sig fast i min hjärna och jag kommer antagligen aldrig glömma dem.
Jag minns speciellt ett tillfälle när jag och en kompis var ute på en shoppingrunda och hon drog fram en tröja i storlek XXL och sa att "den här skulle nog passa dig" och så skrattade hon.

Fy vad smärtsamt det var att höra och jag har, trots att det gått mer än 2.5 år, fortarande agg kvar mot henne. Kan inte släppa detta och det spelas ofta upp i huvudet så fort jag ser henne eller pratar med henne.
Tyvärr var det ju inte bara en gång hon sa liknande saker heller...och det gör det hela ännu värre. Att någon medvetet vill såra, eller bara är så jävla dum att hon inte fattar vilka sårande saker hon slänger ur sig.

Så jag föredrar helt klart en klubb med inbördes beundran än att vara runt människor som försöker trycka ner andra.
Den senaste tiden har jag tänkt massor på det här. Jag har valt bort att umgås med flera personer i min närhet just för att de inte ger mig någon positiv energi alls.
Jag prioriterar helt andra saker i mitt liv.
Den lilla tid jag har att lägga på socialt umgänge lägger jag tusen gånger hellre på människor med samma intressen och som är peppande och positiva.

Jag säger nej tack till energitjuvar nu för tiden och önskar att jag haft modet att göra det innan. Fast bättre sent än aldrig.


Utav djuren får jag massor av positiv energi och Bosco är aldrig sen med att vilja leka och busa.