Second time around.

I går kväll hoppade jag i löparkläderna och stack ut en för liten runda. 7 km var planen - mitt längsta pass sen överansträngningen. Pirrigt! Jag är alltid lite nervös för att det ska hugga till i antingen vaden, knäet eller sätesmuskeln igen och inse att jag inte rehabat tillräckligt.
Men det gick fint.


Skönaste strumporna i de bästa skorna.

Bestämde mig för att springa centralt så risken för att gå upp i snabbare tempo inte skulle bli så hög. Svårt att rusa på när man måste väja för andra människor och svänga runt husknutar.
Det var en bra taktik fram tills att jag blir attackerad av en "hund". IGEN!! I söndags så var det ju den där golden retriven som försökte ge sig på mig och Meggie och i går så var det en jävla chihuahua.
Jag sprang på en trottoar, ser en gående tjej framför mig, springer om henne och ungefär tre meter framför henne så står en sån där råtta och nosar i snön. Lös såklart.
När den får syn på mig så rusar den rakt mot mig, skäller och vrålar och börjar hugga mig i skorna.
För att uttrycka det milt så är chihuahua den ras jag tycker allra sämst om. Jag har enbart dåliga erfarenheter av dem och händelsen i går gjorde ju knappast det bättre. Jag blev så jävla förbannad och under bråkdelen av en sekund funderade jag starkt på att sparka in den i en bil som stod parkerad bredvid.
Men sen så insåg jag att risken för att jag skulle falla omkull på det hala underlaget var ganska så stor om jag sparkade så jag lät bli. Inga mer skador tack!
Med hundjäveln hängande i ena skon vände jag mig tvärt om och vrålade "jävla ormmat" så högt jag bara kan och såg till att se hotfull ut.

Råttan stack iväg och tjejen stod helt handfallen några meter bort. Det kokade i mig, jag var så arg att jag skakade. Nästa gång har hon inte en hund kvar! Helst av allt hade jag velat ta en diskussion med den där tjejen men jag var så förbannad att jag inte kunnat föra ett samtal.

Jag är så förbannat trött på dessa hundägare, nu fick jag min efterlängtade löprunda förstörd bara för att en handlingsförlamad människa inte har vett nog att uppfostra sin hund och använda koppel.


Jag var ganska uppgiven när jag kom hem.

När jag kom hem satte jag mig och funderade på detta. Jag tror att det är bra att man visar att man blir förbannad. Våga visa att det där är verkligen inte okej. Jag vet att det är många andra som också blivit attackerade av hundar när de varit ute och sprungit för att för hunden förvandlas man till ett byte när man springer förbi. Men det är absolut ingen ursäkt!
Har man inte koll på sin hund ska den inte vara lös. Punkt!
Så våga skrika, gapa och bli rasande. Det känns lite osvenskt på något sätt att visa de känslorna så öppet men förhoppningsvis så sår det ett litet frö hos de här hundägarna att det beteendet är oacceptabelt.
Annars får vi helt enkelt banka in det i huvudet på dem. Det funkar nog det med.

Just det...förutom detta missöde gick löpningen fint. 7,01 km, tid: 39:11, snitt: 05:35.