Ett jobbigt beslut.

Som ni säkert förstått så går det inte så bra med min ankel. Hade provlöpningen gått bra i måndags hade bloggen varit fullproppad med härligt positiva inlägg. Jag har flera gånger varit nära att skriva om hur förbannad och besviken jag är men jag varken vill eller orkar gnälla mera.
Jag har ont och på onsdag ska jag till den sjukgymnast som hjälpte mig med mitt knä och om lite mindre än tre veckor har jag tid hos en av stans mest populära sjukgymnaster. Han ska tydligen vara helt suveränt bra! Jag vill gärna ha hjälp och synpunkter från flera olika håll så därför har jag tid hos båda två, om nu någon skulle undra.

Efter lite debatterande med mig själv bestämde jag mig för att ta ett break från all min träning. Såväl styrketräningen som konditionsträningen. Jag tror att jag behöver det och min kropp behöver det definitivt.
Jag har tränat mycket under de senaste åren och sedan i mars det här året har jag legat på 8-10 pass i veckan och jag har aldrig haft en längre viloperiod än två dagar i rad.
Det är förmodligen dags för det nu och jag kan helt ärligt säga att det känns skönt. Att ta beslutet var ganska smärtsamt men nu när jag är inne på min fjärde träningsfria dag så vet jag att jag tagit helt rätt beslut.
Det är helt enkelt enbart ridning och promenader med hunden som gäller nu.


Tack vare fina Oska (bilden) och Meggie kommer jag ut mycket åtminstone.

Pausen från träningen pågår defintivt till och med onsdag då jag ju ska träffa sjukgymnast nummer ett. Beroende på vad hon säger så får vi se hur jag gör sen. Kanske tar jag en ännu längre vila eller så börjar jag så smått starta upp igen.

Något jag verkligen glädjer mig åt är ju att i dag startade världscupen i längdskidor. Jag har suttit klistrad vid tv´n och hejat för fullt och det gick ju hur bra som helst!
Känns som det kommer bli en del tid framför tv´n framöver nu när det faktiskt visas något roligt och spännande.
I morgon är det ju stafett!
Ja nu är det vinter och fasen vad kul det känns. Faktiskt!