En sån där runda.

Gud vad är det som händer? Kroppen känns som en påse nötter med två ekstockar till ben. Kvällens terrängpass på 7,3 km fick mig att undra lite smått om jag tappat all ork under mina sjukdomsveckor??

Sprang ett varv på 4,8 km tillsammans med mamma och Meggie (såklart!) och sen fortsatte jag och min dog med 2,5 kilometersrundan. Hade dessutom ingen musik i öronen i dag. Första gången någonsin och jag fixade det. Fantastiskt!

Bild på dagens pass från SportTracks.

Passet i siffror:
7,3 km, tid: 39,41, snitt: 5,25 min/km.

Jag hyser en hatkärlek till terränglöpning och tycker det är mentalt jobbigt. Måste helt klart jobba på den biten, mina knän älskar nämligen att springa terräng. Resten av min kropp är överförtjust i asfalt vid löpning. Snabbt och plant, whats not to like?

På lördag har jag ett mycket lugnt pass inplanerat. Runt 6 km kanske? Känns vansinnigt dumt att springa för ofta och för långt i det här skedet. Inga mer skador och inget mer krångel med halsen tack!