Jag har en trött kropp.

Trots min härliga uppladdning med två ridturer i ett strålande höstväder var kroppen inte alls med på noterna för lite löpning i kväll. Tunga ben och flåset vet jag inte var jag tappade någonstans...det kanske är kvar på landet?

Släpade mig i princip runt dryga 5,6 km innan jag kände att det fick vara nog. Jag tror helt klart att segheten beror på att jag sover alldeles för lite och mina matvanor har varit helknäppa den sista tiden. Jag får med andra ord långtifrån den återhämtning jag behöver.

På tal om det så funderar jag väldigt mycket på det här med vilan. Vad räknas egentligen som vila? Innebär det att jag ska ligga på soffan, trycka proteinpulver och sova eller är det faktiskt okej att ta promenader med hunden?
Som hundägare kommer man liksom inte ifrån det. Meggie struntar i att min kropp är trött och helst vill sova, hon vill ut och gå och det är mitt ansvar att hon får den motion som hon behöver.
Jag kanske borde köpa en liten sulky så hon kan dra mig runt...?
Sen så är det ju hästarna också...stalljobb och ridning är alldeles för tungt och ansträngande för att det ska klass som en okej sysselsättning under en vilodag. Men precis som med Meggie så struntar hästarna totalt i det.
Men djuren går alltid först för mig, så är det bara. Jag skulle utan tvekan köra slut på mig själv för deras välmående. Helt klart!


Allt för Meggie!

Det blev en hel massa funderingar här trots att jag egentligen bara ville klaga lite på min sega kropp.
Kvällens siffor:
5,63 km, tid: 29:29, snitt: 05:15 min/km.