Löpning mitt på dagen

I dag fick löparbenen jobba igen, kanske inte det smartaste valet efter mitt benpass i går kväll som innehöll flera nya övningar som jag kände av redan när jag lämnade Sats. Ja det tog ordentligt!
Fruktansvärt bra med nya övningar dock, det håller mig väldigt motiverad och energisk.
Det var alltså tungt i dag men 9, 2 km i 05:30-fart skrapade jag åtminstone ihop. Sprang bland annat på såna här urmysiga inspirerande stigar där jag hoppade över nedfallna grenar och små vattenpölar.






Finns nog inte särskilt många saker som slår skogslöpning en superfin höstdag, det skulle vara en härlig ridtur i så fall. Det ska jag ha i käll!






Trots de tunga och trötta benen är jag glad över löpningen, eller kanske är det på grund av de tunga och trötta benen som jag är glad.
9 km är ingenting med pigga och fräscha ben men om benen är som ekstockar är det låååångt.

I går tog jag och Madde en fin ridtur på Tricken och Bläsen, det blåste på för fullt och vi tänkte oss inte riktigt för utan valde en väg som ligger väldigt öppet mellan två fält.
Men hästarna brydde sig inte, några hösilagebalar stod uppställda längs vägen och själva plasten runt en av dem hade lossnat en bit och fladdrade hej vilt bara någon meter ifrån oss men de tittade inte ens på den. Coola killar det! De är så jäkla orädda och inte det minsta skvättiga men för den sakens skull är det inte några lugna och mjäkiga hästar direkt. =)
Jag älskar den kombinationen men den kan vara svår att hitta, hästar är ju trots allt flyktdjur.
När vinden ven tog vi en jättehärlig trav på en lång raksträcka, jag kände mig inte särskilt stod där mitt ute i landskapet med träden som nästan vek sig för vinden men ändå var jag så trygg där uppe på hästryggen.
Bästa Tricken och Bläsen tog verkligen hand om oss.


Jag och Bläsen förra sommaren.