Ridning och löpintervaller

I går blev det puss- och -kramkalas med hästarna efter en av mina två ridturer. Det gäller att passa på de dagar jag inte har föreläsningar.
Särskilt Bläsen var extra kärvänlig.
Jag hade två fina ridturer och den på Oska fick mina ben att skaka. Det gillar jag, älskar den där känslan när de inre lårmusklerna är så trötta att de bränner och svider.












Löpintervaller var kvällens träning. Länge sedan jag intervallade och jag känner hatkärlek inför kvalitetspassen. Det är ju så förbannat jobbigt men är oftast över rätt snabbt.
Uppvärmingen blev 3 km i lite blandad terräng och känslan var helt okej, lite stel de första hundra metrarna men det släppte sedan och jag fick upp ett sug inför att springa snabbt.
5 st fyrhundringar med 60 sek gångvila stod på schemat, jag får ju inte springa för länge/för mycket nu när jag är på väg tillbaka efter att vaderna strulat så intervaller i 2 km kändes som en bra mängd.
Jag mötte upp Annika på planen där vi skulle springa och vi konstaterade att det var rätt lerigt i hörnen och ja det släppte verkligen när vi sprang sen.
Vi tappade fotfästet och slirade till några gånger men det kanske bara var bra för min del? Det förhindrade att jag brände på alltför mycket och istället låg jag på cirka 85-90% av max under intervallerna.
Jobbigt var det och de där 60 sek flimrade iväg alldeles för snabbt tyckte jag men 5 st kändes ändå relativt enkelt.
Jag var snabbt klar och vi avslutade med en nedjogg på 4 km som gick lekande lätt.
Jag kände mig superfräsch och skuttade nästan fram bredvid Annika som var trött efter sitt livs första intervallpass.

Grymt bra träningsdag!