Midsommardagen bjöd på kvällslöpning på en kuperad slinga. Allt som allt bara fem kilometer men det var fem tunga kilometrar.
Det känns att jag haft uppehåll från löpningen; kroppen är tung och pulsen var hög när jag jobbade mig uppför en sugande backe. Det är så trist att alltid behöva börja om med löpningen som jag fått gjort flera gånger nu. Jag kommer aldrig någonstans eftersom jag skadat/överansträngt mig så många gånger. Knäckande minst sagt.
Jag blir ibland lite avundsjuk och ledsen när jag läser löparbloggar där det springs så långt och krämpor aldrig verkar uppstå. Jag tror nämligen inte att jag någonsin kommer dit, som det är nu väntar jag bara på att jag ska skada mig igen.
Undrar hur långt jag egentligen hade kommit om jag fått vara skadefri?
Det verkar inte spela någon roll att jag styrketränar mycket och trappar upp väldigt försiktigt. Kroppen säger ända ifrån. Gud vad trött jag blir på den ibland, kan man byta ut den mot en fräschare modell?!
Du är så duktig!!
SvaraRadera