Värmen gjorde att skritt var den ultimata gångarten och särskilt för en häst som inte mår sådär jättebra av den, men motion behöver hon ju ha i alla fall.
Nelson hängde med mig ut till stallet och sprang lös under ridturen och eftersom Oska är världens bästa fungerade det hur bra som helst.
Hon är en klippa den hästen, så klok och smart och sedan underlätter det naturligtvis om hunden har en stark flockinstinkt och aldrig vill lämna flocken. Jag behövde inte direkt oroa mig över att Nelson skulle springa iväg för det finns inte i hans värld, sånt är skönt.
I skogen svalkade en skön bris medan vi lallade runt på de mjuka stigarna. Otroligt mysigt att sitta uppflugen på en hästrygg och uppleva naturen ifrån den. Gud vad jag älskar ridningen!
Jag längtar till den dag jag ska skaffa en egen häst men just nu känns det kanon att jag har två fina hästar som jag är medryttare på. Dessutom funkar det så himla bra med hästarnas ägare också och det är guld värt.
Nelson hade det nog väldigt roligt ute hos hästarna för när vi skulle åka hem gömde han sig under bilen och ville inte komma fram utan jag fick dra fram honom, haha.
Någon gillar visst lantlivet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack så mycket för din kommentar!