Mina kilometrar tog slut alldeles för snabbt i dag, jag var tvungen att skynda mig tillbaka till Sats innan stängning för att hämta min väska som jag lämnat där.
Endast 6,13 små km hann jag med i dag men det var ändå tillräckligt för att jag skulle bli uppfylld av positiv energi.
6,13 km i 05:29 min/km-fart och det gick lekande lätt med pigga ben och relativt låg puls.
Om någon undrar över rubriken på det här inlägget så är det mitt eviga svar när jag får frågan hur f*n jag kan ge mig ut och springa när det är så kallt. Minusgrader och kalla vindar skulle ju aldrig stoppa en viking.
Bra jobbat! Även om snön och vintern är som den ska just nu så måste jag säga att jag längtar till vår och sommar så att man slipper några klädlager och blir lite tryggare i sitt fäste :)
SvaraRaderaAngående framfotslöpning. Jo, det känns ju mer i vaderna. Blir lite rädd när jag ger råd, jag är ju själv ingen expert, men jag tror att det kan vara värt att kolla upp. Kanske köpa ett par minimalistiskatrailskor och köra lite i skogen? exempelvis "inov-8 x-talon". Hur som helst är det nog viktigt att ändra steget lite successivt så att fötterna och benen hinner anpassa musklerna osv.
Jag har precis läst klart Born to run, så jag är lite extra frälst nu...ska skriva en recension om den i bloggen någon dag tänkte jag, men jag har fullt upp hela tiden så jag vet inte när jag hinner. Om du är intresserad av sådant så borde du youtubea Christopher McDougall, han som skrivit born to run, han har massa föreläsningar osv om hur han och andra gått från skada till skada tills de börjat med barfotalöpning. Kanske har jag blivit lite hjärntvättad, men det är många av eliten som snackar om detta. Colting och Krupicka t ex....
så där, det blev ju lite längre än jag tänkt mig, nu lägger jag mig, god natt :)
Haha, det ska jag ta efter, rakt av. "Man är väl en viking..."
SvaraRaderaFörlåt, äkta viking, såklart. ;)
SvaraRadera