1. Min idrottsbakgrund

Mitt idrottande började när jag var fyra år för det var då jag började rida, ivrigt påhejad av min mamma som haft egen häst när hon var yngre. Hästarna finns i mitt blod kan man väl säga.
Jag red på ridskola i flera år och under sommrarna lånade/hyrde vi shettlandsponnyer av en bekant till mamma som vi hade på vår släktgård.
Jag både red och körde de hästarna och sommrarna var idealiska, shettisarna gick ibland lösa på gräsmattan tillsammans med vår stora hund Lito som var högre i manken än hästarna, haha.


Vid min underbara släktgård.


Jag och Samba.

När jag var cirka sju eller åtta år skaffade vi oss en foderhäst, ett fjordingsto som hette Linda. Jag lärde mig sjukt mycket utav henne och när jag var elva köpte vi en egen häst, en svensk varmblodsvalack som hette Diktatorn (namnet passade perfekt haha) men vi valde att kalla honom för enbart Tatorn.

Vi hade honom i tio år och han var min allra bästa vän och jag saknar och tänker på honom varenda dag fortfarande. Tror aldrig jag kommer älska en annan varelse lika mycket som honom. Någonsin.


Jag och Tatorn.

Under de senaste dryga två åren har jag ridit islandshäst för att efter Tatorn inte fanns längre så behövde jag något helt annat.
Jag är medryttare på Oska och hjälper även ibland till med att rida en svensk varmblodsvalack för trots allt så älskar jag mentaliteten hos den rasen.

Under någon termin på mellanstadiet spelade jag även tennis, många i min släkt antingen spelar eller har spelat tennis så det var väldigt naturligt att vilja testa det.
Jag tyckte att det var ganska roligt, och tycker fortfarande det, men under andra terminen så skulle vi börja spela med bollmaskin samt spela dubbel och då tappade jag intresset direkt.
Jag tyckte bollmaskinen var sjukt tråkig och har aldrig någonsin gillat lagsporter. Jag vill endast vara beroende av min dagsform och inte någon annans.
Jag har faktiskt alltid varit sån och resonerat på det sättet, lagsporter är helt enkelt inte min grej alls.
Konstigt kanske ni tänker eftersom i ridning så är man ett team med hästen men saken är den att det är du som ryttare som har allt ansvar där.
Det är du som ska kunna hantera ett djur som kanske väger ett halvt ton, ryttaren ska ha kontrollen och guida hästen rätt kan man väl säga.

Löpningen blev en stor del av mitt liv så sent som förra året och jag har verkligen fastnat för den sporten. Den är rolig, utmanande och krävande.
Längdåkningen är en helt ny passion i mitt liv och något som jag fallit pladask för faktiskt.
Jag var sjukt rädd och nervös i början eftersom jag haft lite dåliga erfarenheter av längd från innan men nu älskar jag det verkligen och tycker skidåkningen slår löpningen. Det är roligare!

Det här inlägget blev i princip dedikerat till ridningen men det är den sport som varit en röd tråd i hela mitt liv och den kommer med största sannolikhet följa mig hela livet.
Hästarna är min första och min största kärlek och om några år vill jag absolut ha en egen häst igen.
Det finns trots allt inget bättre än en varm hästmule som kittlar en i nacken.