Härlig runda!

Löpningen i går gick jättefint trots att jag mest var sur över att jag inte kunde åka skidor. Dessutom fick jag ett samtal några minuter innan jag skulle ut som gjorde mig så irriterad och besviken.
Jag satt i soffan med dunkande huvudvärk och hade noll lust att dra på mig löparkläderna men jag hade sen innan lovat John att springa med honom och Meggie.
Det var alltså bara att svälja det dåliga humöret och sticka ut. Eftersom det är så varmt ute (-2) så räckte det med fodrade tightsen från Adidas, underställströja och lätt vindjacka, vantar och pannband så var jag redo sen.


Reflexer är bra grejer.

Efter bara några hundra meter så insåg jag en av anledningarna till varför jag älskar att springa: det är min terapi. För varje steg kände jag mig alltmer harmonisk och irritationen rann av mig.
Vi sprang i ett lugnt tempo och pratade om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi förflyttade oss över de isiga gatorna.
Det blev en vattenpaus hos några bekanta efter halva sträckan och sen sprang vi på igen.
Sista biten gick fortare och under några hundra meter lät vi benen pinna på lite snabbare och landade i 4:24 min/km-tempo innan vi slutligen varvade ner i ett betydligt lugnare tempo.
Jag kände mig lätt, snabb och stark i kroppen och längtar till nästa vecka för från och med då ska jag införa ett kvalitetspass i veckan.

Ja just det...det råkade bli en kilometer längre i kväll än planerat. Ooops men ibland är det bara för roligt för att stanna och jag har faktiskt lärt mig av mina tidigare misstag. Jag kommer inte gå ut för hårt igen och en kilometer för mycket är faktiskt bara en kilometer. Inte fjorton som det var förut. Stooor skillnad...enorm skillnad.

9,08 km, tid: 55:23, snitt: 06:06 min/km.