Men ungefär två minuter senare, om inte tidigare, var jag genomvarm och njöt för fullt av skidåkningen. Jag såg nästan ingenting för snöflingorna begravde ögonen och spåren var lite sisådär på sina ställen men det gick fint ändå.
Träning fick jag åtminstone och triceps värkte lite efteråt. Två dagar med skidåkning i rad är ju inte vad min kropp är van direkt.
Ramlade gjorde jag också och även denna gång när jag i princip stod stilla. Skidorna ville åt vänster ut i lössnön och jag vill rakt fram i spåret men det var skidorna som vann. Sen låg jag där begravd i snön och skrattade.
Ungefär tjugo minuter senare råkade jag fastna med ena skidan i en gren när jag stod i köttbullepositionen (haha) i en nedförsbacke. Alltså var stavarna instucka under armhålorna och pekade rakt uppåt. Grenen som jag totalt missade hängde över spåret och fångade min vänstra stav så fint.
I min desperation försökte jag rycka loss staven i farten och ändrade då kurs, föll ur spåren och började åka i lössnön pararellt med spåret.
Tillsist tog ju backen slut och jag skrattade så jag nästan ramlade omkull. Tack och lov att ingen såg mig för det måste sett helt hysteriskt roligt ut.
Jag fick lite revansch på slutet åtminstone när jag drog iväg i en spurt de sista hundra metrarna. Tog så långa skär att det blev ett utfall varje gång jag kickade iväg ett ben och låååånga tag med stavarna. Otroligt vilken fart jag fick upp när jag kom in i rytmen. Häftigt!
Jag testade att springa med skidorna uppför backen och hade så bra fäste att jag inte gled en ynka centimeter bakåt. Sen hävde jag mig över krönet och öste på till jag susade in i "mål".
Så jäkla roligt att jag hittat en konditionssport där jag får användning för all min styrketräning.
Armarna och bålen hjälps åt när jag stakar och det känns som jag orkar hur mycket som helst.
Go muscles go go go!
vilken fantastiskt bra bild!!!
SvaraRadera