Ingen av de andra stammisarna var där. Vanligtvis är vi i princip samma gäng som håller till på Sats sent om kvällarna och man känner igen varandra. Jag gillar det, det känns lite familjärt och välbehaligt. Trots att jag inte känner dem så blir jag ändå glad av vara runt andra träningsälskande människor.
Det ger mig massor av energi.
Efter träningen gick jag till Ica för att köpte mjölk och då "råkade" mina favoritchips slinka ner. Jag har, som jag tidigare skrivit, en period just nu där jag vill ha choklad och chips mest hela tiden.
Just nu tillåter jag mig själv att vara lite slapp med den biten. Så länge jag äter bra mat regelbundet (vilket jag gör) och tränar på bra (vilket jag verkligen gör) så känns det ganska okej att släppa på kontollen en aning.
Jag vet att jag snart kommer tröttna på att ha det så här och verkligen ta tag i mig själv för att tappa de där sista kilona.
I januari ska jag nämligen boka in mig hos dietisten och jag tror knappast att chips och choklad kommer stå på matsedeln då.
Kändes väldigt tomt och tråkigt utan herr keps!
SvaraRadera"Anonym": Ja det är ingen superkvalité utan Kepsen och 17:åringen. Tänk vad de måste sakna oss de väldigt få kvällar vi inte är där, hehe.
SvaraRaderaDet är kul det där, att man nästan alltid tränar med samma människor. Även fast jag bara gått på mitt nya gym ett litet tag har jag redan blivit "tjenis" med många haha!
SvaraRaderaOch du, det är absolut inget fel på att äta chips då och då, :D