Payback?

Jag kan inte låta bli att fundera på om det är någon slags elak payback det här? Som att det nu ska jämnas ut lite att jag varit så förskonad från olyckor och skador under mina 21 år som ryttare.
Under alla de här åren som jag sysslat med hästar och ridning har jag nog kommit väldit lindrigt undan med tanke på att ridsporten klassas som en av världens farligaste och mest olycksdrabbade sporter.

Jag har klarat med mig några hjärnskakningar, spricka i vänster handled, spark i bröstkorgen, blivit omkullsprungen ett antal gånger samt att revbenen fått sig några riktiga törnar ibland när jag ramlat av. Det är verkligen inte mycket och oftast har jag hoppat upp i sadeln direkt efteråt och borstat av mig. Inget att gråta över, det händer saker när man handskas med djur som väger flera hundra kilo och dessutom har en stor egen vilja.


Jag som shorty med Samba.

Men så kommer vi till löpningen då, den sport där jag liksom bara har mig själv och min egen kropp att handskas med.
Trots detta gör jag om samma misstag hela tiden och skadar mig. Jag ökar på kilometermängden alltför fort och kroppen håller inte.
Det gör mig förbannad!
Förbannad på mig själv som inte klarar av att ta det lugnt och förbannad på att min kropp som nu i två år har tränat som en tok och faktiskt borde hålla.
Nu vet jag ju såklart inte om jag har skadat vaden eller om den bara behöver vila lite.
Men med tanke på min olycksstatistik skulle det inte förvåna mig om jag slitit sönder den helt och hållet.

Jag älskar att springa, inga snack om den saken, men kanske är allt det här tecken på att jag borde syssla med annat. Sitta ovanpå en springande häst istället för att själv rusa runt?
Men så vet jag också att jag inte kan leva utan konditionsträning i mitt liv. Jag gillar ju känslan av att ha blodsmak i munnen, när det känns som att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen och vara så trött att mjölksyran nästan sprutar ur öronen på mig. Inte kan jag leva utan det.
Så längdskidor kanske? Kan det vara något för mig?
Slänga löpskorna i garderoben och istället bli helt besatt av pjäxor?



Jag har nog en liten träningsidentitetskris just nu tror jag. Jag blir nog snart mitt vanliga jag igen som tjatar om kilometrar, backintervaller och Runners World.
Men skidor alltså...jag är sugen.