I morgon är det dags!

I morgon är äntligen den här jobbiga väntan över. Jag ska då till sjukgymnast nummer ett och kolla upp min ankel. Trots att ankeln känns mycket bättre så är jag jättenervös.
Det är ju ganska lätt att inbilla sig själv att man mår bättre men när man sitter där hos sjukgymnasten så får man sanningen serverad liksom. Hur bra eller jobbig den än är, då kan man inte leva på hoppet längre utan måste acceptera läget no matter what.
Men i går var jag ute och powerwalkade i 80 min och kände inte ett dugg. Det var så underbart att jag inte ville gå hem.
Jag hade snö i hela ansiktet och frös nästan händerna av mig men fasen så underbart det var. Att kunna gå snabbt utan smärta är helt klart underskattat har jag insett haha.

All den här ofrivilliga vilan har helt klart gjort mig gott. Min kropp har äntligen fått en hygglig chans att återhämta sig efter ett skapligt intensivt halvår och jag tror faktiskt att vilan kommer ge mig en bra mycket fräschare kropp framöver.
Mentalt är jag faktiskt inte helt redo ännu och det förvånar mig något enormt. Jag trodde jag skulle klättra på väggarna vid det här läget och slita mitt hår men jag tycker faktiskt att det är rätt okej att vila.
För tillfället i alla fall.


Saknar dock mina träningskläder.

Vi får se hur det känns efter besöket hos sjukgymnasten i morgon. Det kan ju också vara så att jag hoppar i träningskläderna direkt efteråt och sprintar till Sats hehe.

Håll tummarna för mig i morgon eftermiddag är ni snälla. Jag behöver det!