Självplågeri till max att promenera min favoritslinga där ute i dag. Det är svårt att inte bli förskräckligt löpsugen när stigen ser ut så här:
Jag ser verkligen fram emot att springa den så fort jag är helt frisk!
Slingan är på lite smått dumma 9.6 km, det vore inte fel med 400 m till liksom, den vindlar sig fram genom skogen och är väldigt kuperad på vissa ställen. Jag njöt till fullo av att promenera den här sträckan under kvällen. Jag har ju tidigare skrivit att jag är ett riktigt naturbarn, jag älskar verkligen att vara i skogen utan att ha en annan människa i närheten.
Det blir väl kanske så när man är uppväxt med skog intill husknuten?
Förutom hästarna så var det just skogen jag saknade mest under mina år i Stockholm faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack så mycket för din kommentar!