Min historia

De flesta skulle nog beskriva mig som en endorfinjagande träningsnarkoman som lever för att utmana min kropp. Vad många inte vet är att samma kropp för bara två år sedan (sommaren 2008) vägde 97 kg och var trött, slö och utmattad.

När jag var 21 år blev jag svårt sjuk. Jag började tröstäta för att må bättre och detta ihop med de mediciner jag åt gjorde att jag gick upp MASSOR i vikt. Jag hatade verkligen hur jag såg ut, hatade hur jag bytt ut min tidigare så aktiva livsstil mot att ligga på soffan och käka chips och mediciner. Det var ju inte jag! Jag hatade att mina gamla kläder inte passade, jag hatade de kommentarer och blickar jag fick av både bekanta och obekanta.
Jag hatade verkligen att jag kände mig så obekväm i mig själv! När jag såg mig själv i spegeln så var det inte jag. Jag var gömd bakom allt fett som jag lagt på mig. Fett som för mig enbart representerade olycka och elände.


Men när sommaren 2008 kom förändrades något, jag var trött på att låta en sjukdom bestämma hur jag skulle må och se ut. Jag var trött på att vara en slav under socker och snabba kolhydrater.
Jag insåg att om jag började göra förändringar på min utsida så skulle nog min insida börja förändras också. Bli lite gladare liksom.

Snabba kolhydrater byttes ut mot långsamma, sallader och keso konkurrerade ut pasta och ris. Det mjuka brödet byttes ut mot hårt bröd osv.

Efter en trög start började jag känna mig lättare och min tidigare så krånglande mage mådde plötsligt super! Efter att ha slötränat 2-3 ggr/vecka var jag oftare på gymmet och långa promenader med hunden blandades hejvilt med spinning, styrketräning och ridning som den hästtjej jag är sedan barnsben.




Två år senare är jag nu den där endorfinjagande träningsnarkomanen som verkligen lever för att utmana min kropp. Jag har gått ner massvis med kilon men också ökat mycket i muskelmassa. När jag nu ser mig i spegeln så ser jag faktiskt mig själv igen. Visst har jag fortfarande några kilon till jag vill gå ner men det är enbart för löpningens skull. Annars tycker jag att min kropp är rätt så fantatisk!

En vanlig vecka tränar jag 8-10 pass och en lugn vecka blir det ungefär 6 pass. Jag får ofta höra (från människor som inte tränar såklart) att jag sliter ut mig själv och att jag kommer dö i förtid.

För två år sedan slet jag oerhört på mina leder med min övervikt och hade jag fortsatt på det sättet så hade jag med största säkerhet dött i förtid.

Förutom en helt "ny" kropp så slutade jag äta mediciner hösten 2008 och jag kan med all säkerhet säga att jag är helt frisk. Allt tack vare massor av träning, bra mat, ett måttligt intag av choklad (min last tillsammans med kaffe) och en jäkla vilja!

Min kropp har aldrig mått bättre än vad den gör nu men bättre ska den må. Det sista fettet ska bort, tiderna ska slipas i löpningen, musklerna ska putsas, uthålligheten ska bli bättre och under tiden ska jag ha jäkligt roligt. Allt det där ska jag blogga om på den här sidan!


Så här ser jag ut nu.


Så här såg jag ut sommaren 2008.